Malin Karlsson

Tankarna bara kom, jag vet inte varfr. Hon dk bara upp i mitt huvud. Fr er som inte vet vem hon var, s var hon en underbar tjej. Vrldens stasta lilla ansikte. En tjej med hur glatt hjrta som helst. Alltid glad och spred gldje med sitt leende. Hon r borta. Jag vill int ens rkna hur mnga r sedan detta hnde. Men att ftt ha henne i min famn innan det hnde, innan hon frsdvann, innan jag torkade hennes trar och sa att allting skulle lsa sig. Jag har fortfarande s dligt samvete. Jag mr dligt. Jag visste ingenting d. Nr jag lmnade henne, trodde jag hon var i skra armar, men det slutade med att Malin Lmnade oss den natten. Jag fick reda p det morgonen drp, jag tappade andan. Jag visste inte vart jag skulle ta vgen, jag hade ingenting att sga, mina trar fick gra sitt. Hon dyker fortfarande upp i mina tankar. S svrt fr ngon som inte varit med om detta att frst hur jag knner. Finns inte ens en frklring. Det gr s ont. Jag kan inte sga mer n att jag saknar henne och hoppas hon har det bra dr uppe, h hon som sg upp till mig och ville gra mitt hr s fint. Det gr inte att beskriva fy, jag fr nog sluta srkiva nu. Blir bara svammel. Men vi alla lskar dig

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.