JAG SAKNAR

Farmor och Farfar. Jag tänker på dem varje dag. Jag vill inte inse att dom är borta. Något som funnit i mitt liv i så många är. Är bara borta. Min önskan var att dom skulle få se sitt barnbarn att ta studenten och gifta sig. Åh vad hjärtat svider. Hatar döden. Hatar att sörja. Varför kan man inte få leva hur länge man vill? Varför gör det så ont? Jag sitter med gråten i halsen i Björns famn. Saknar lilla Elsa som gick bort nyligen också. Hemsk så hemsk :'(

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.