Livet är så orättvist. Man blir så arg. Så ledsen, tom, hopplös.. Man måste ta vara på den tid man får, speciellt med dom man tycker om. Jag vill inte förstå, jag vill inte höra orden, jag vill inte se tårarna , jag vill inte inse… Världen är grym. När ska vi börja lära oss och förstå? Vad som har hänt är inte så svårt att lista ut. Men vad exakt vill jag inte ta upp här. Det gör så ont. Jag orkar inte mer… Å älskling. Jag berättar när vi träffas, vill inte ta det via mobilen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.