Finns inga ord ver hur besviken och ledsen jag r nu. Att man inte kan lra sig att tnka efter, att man faktiskt srar andra. ven fast personen som gjort misstaget tycker ” men det r vl ingenting” jag r s trtt nu, hur kan man ens vara s elak? Fr andra gngen? Jag tar djupa andetag och somnar om igen, trarna smakar salt. Haha. Kram p er. och nej lillaPetra, dethandlarinte alltid om dig :)