Fr er som orkar lsa.

Vill spola tillbaka tiden..

allting var s mycket bttre nr man var liten. Jag vill inte vxa upp, jag vill inte , jag knner mig inte redo. Jag minns dagen som om den vore igr, d jag stod i duschen och tittade ut i fnstret, det snade och jag hade fnstret ppet och frskte rkna snflingorna, jag stod och funderade hur mitt liv skulle se ut nr jag var 20 r. Hur jag skulle se ut, vart jag skulle bo, vilka vnner jag skulle ha kvar.

Idag r jag 20 r, jag bor tillsammans med min sambo Bjrn, jag r lng och blond, fortfarande pinnsmal, inga vnner kvar frn den tiden..allting r helt annorlunda och inte riktigt vad jag hade tnkt mig. Visst har jag haft en bra uppvxt, men den har absolut inte varit perfekt och jag har ftt g igenom saker som alla tonringar fr, bde bra och dliga saker, otrohet, alkohol, vnner som sviker, osv.. men ngot jag nskar jag kunde ta tillbaka, r mina idiotiska val jag tog. Nr jag ser tillbaka hur blst och dum jag har varit… varfr pratade jag inte mer med mina frldrar? Hade jag gjort det s hade hlften av det som hnt inte varit lika jobbigt och jag hade kanske vaknat upp. Anledningen till att jag inte gjorde det var fr att jag var rdd… rdd fr att dom skulle hata mig, kasta ut mig, osv.. s jag hll allting innom mig, vilket har gjort tonrstiden extremt tuff fr mig, jag pratade inte ens med mina vnner, fr alla var rent ut sagt idioter.

Jag har aldrig varit s ensam som jag var den tiden. Jag ville inte leva, knde mig hoppls och att jag inte rckte till. Istllet fr att krypa ihop gjorde jag tvrt om. Jag ville brja synas, jag vill bli polulr, jag lyckades, alla visste vem jag var, fick bde bra och dliga rykten, eftersom jag umgicks med ”fina” knarkare dvs stureplans bratz ,vilket jag D inte hade en aning om. Jag var ju populr och cool, tyckte jag. Jag mdde ju bra utanfr, men innerst inne ville jag bara grva ner mig. Jag pratade med massvis med killar, fick dem att gilla mig, till och med lska. Men jag gjorde aldrig ngot med dem, dom fick inte ens rra mig, jag var bara ute efter bekrftelse. Jag ”levde livet” sjlvklart hade jag kul till och frn, men varannan natt grt jag tills smns.

Allt med familjen blev bara jobbigare och jobbigare, dom la sig i, jag ville bara vara ifred.. jag vet att dom gjorde det fr att dom lskar mig, men den under den tiden fattade jag inte det, jag trodde bara att dom ville frstra. Det r inte frens nu man inser att dom gjorde det fr ens bsta. Hur som helst. Nr jag brjade nian och skulle ska in till gymnasiet insg jag att jag hade slsat bort tv r till fester och mitt utseende. D var det frsent. Jag har gtt i gymnasiet i fyra r pga det, samt att skolan jag gick i skulle lggas ner s jag kunde inte g kvar i vilket fall som helst. S jag bestmde mig fr att g om. Jag brjade ettan i gymnasiet. Var fortfarande ganska flamsig och festade runt med idioter. Jag frgade hret svart/brunt fr att slippa se s ”bimbo” ut. Vilket sg positivt ut. ( bilden nedanfr r min gamla skola, ni som gick atletica med mig frstr nog nu varfr jag saknade den )

Ettan i atletica var superkul, och den 22 maj frndrades allt, d valde jag att bli tillsammans med bjrn istllet fr att hnga med knark cklet Fredrik. Bsta valet jag ngonsin gjort i hela mitt liv. Allting var bra i brjan, men jag lskade inte Bjrn. Jag var s fruktansvrt osker, jag visste inte vad jag ville, vi trffades knappt, jag fortsatte att festa och ha mig, sommaren dr gjorde jag slut med Bjrn, men efter tv veckors sprucket hjrta ville jag ha tillbaka och insg att jag faktiskt lskade honom, men jag hade s svrt att sga det. Jag skrev det bara p sms, och efter ca 4 mnaders tid kunde jag ntligen sga det, och jag kunde ntligen slappna av.

Jag brjade sakta men sker slppa alla idioter till kompisar jag hade. Jag brjade tappa min ”popularitet” , vilket jag faktiskt inte brydde mig om. Fr jag var ju ntligen lycklig. Jag och min syster brjade ntligen att komma verens, och idag r hon min allra bsta vn och jag gr vad som helst fr att beskydda min lilla ngel. Jag och mamma brjade ntligen att hitta varandra, eftersom jag insg att det var dags att sluta ljuga och brja tala sanning. Pappa har alltid funnits dr, men har aldrig haft en bra relation pga att mamma och pappa skillde sig och vi bodde hos mamma mest. Men det har ocks blivit bttre och han r en sn pappa man bara kan nska sig att ha <3

Jag r lycklig, ntligen. Jag har mtt s extremt dligt och trott att jag aldrig skulle f kunna le igen. Men den som har frndrat mig mest r Bjrn. Till det bra sklart, han har i stort sett ”rddat mig” frn att d i min sorgsna kropp/sjl. Idag har jag f vnner, som fortfarande sviker och utnyttjar en, s den biten har jag inte riktigt lyckas dra mig ur. Men p min fdelsedagsfest i fredags fick jag en riktigt tankestllare och insg vilka jag vill vara med. Tnker absolut inte nmna ngra namn. Men r trtt p mer n hlften av dem och nu rcker det. Jag har insett att krogen inte r ngot fr mig lngre, jag har trttnat ngot s enormt. Kul att g ut d & d, men inte varje helg och till klockan fem. Jag har brjat dricka mindre, brjat dra ner p timmar och knner bara att ngot sger stopp.

 

Om ett r ska jag fr frsta gngen ha MIN riktiga lgenhet tillsammans med Bjrn, och vi ska brja leva tillsammans p riktigt, vi brjar vrt ventyr med att kpa en valp. Sen fr vi se vad nsta steg blir. Men jag har i allafall vaknat nu, insett att det r dags att vxa upp, trotts att jag inte vill och r rdd. Men man mste slppa vissa saker och vnner fr att m bra. Idag lskar jag Bjrn mer n mig sjlv, jag lskar honom s det gr ont. Jag ska d med honom, han r meningen med livet och…Mitt liv brjar nu.

5 reaktioner på ”Fr er som orkar lsa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.