Min förlossning

Jag trodde vår lilla tjej skulle komma tidigare än beräknat. Men ack så fel man kan ha. Men det är de som har varit så otroligt spännande trots att man fick lite panik när man gick över tiden. Jag har varit så exalterad och nyfiken på dagen då födseln skulle ske och undrat hur snabbt och mycket värkarna börjar. Det var precis som alla har sagt till mig . – du kommer att märka det. Å det gjorde jag. 

Det började kvällen innan väldigt försiktigt. Jag och Björn satt vid datorn och det var en helt vanlig helg som började ta slut.. jag kände att mina förvärkar som jag haft i många dagar innan kändes lite annorlunda. Björn blev så glad och mysig och sa – hon kanske kommer nu älskling! Jag svarar bara att : Näe älskling bli inte för glad nu, säkert bara förvärkar som vanligt. Trodde jag… 

senare på kvällen går vi och lägger oss. Jag vaknar som vanligt några gånger under natten för att jag var så bövelens kissnödig .. vaknar sedan igen klockan 05:30 och känner att jag har konstig värk i magen och det var som om att hela min kropp sa till : nu är det dags! Jag går och sätter mig i duschen och försöker slappna av och verkligen känna efter vad som är på gång. Efter ett litet tag kommer Björn in gnuggar sig i ögonen och frågar vad jag gör uppe; jag svarar att jag tror något är på gång, på riktigt! Björn visste inte riktigt hur han skulle reagera och frågar med en trött och mysig ton: – är du säker? 

Ja, vi får väl se om det håller i sig säger jag. 

Tiden går och ja, värkarna var igång. Men dom kom först med en halvtimmas mellanrum och faktiskt otroligt hanterbara. Jag städade , åt mat kollade på film och med tiden kom värkarna tightare. Tillslut gick jag upp till sovrummet för att försöka få lite sömn. Gick väl sådär men vilade iallafall. Julia min syster skulle vara vakt till Hugo medans vi var på BB och hon var i stan så vi ringde henne och bad henne komma hit utifall det skulle bli dags att åka in. Så Julia kom hit och hon & Björn höll koll på mina värkar genom mobilerna medans vi kollade på Hitta Doris. Efter många timmar och tillslut med värkar som var med 3 min mellanrum så kom Björn ner från trappan, klädd i sina Kläder jag lagt fram för BB och sa; sådär nu åker vi! Så jag gick upp och klädde på mig jag med. När vi stod vid dörren sa jag till Julia: – vi kommer nog tillbaka ska du se. 

Vi kramas och Julia säger lycka till och hon tror inte vi kommer tillbaka .. 

Vi åker in till BB och får hjälp ganska omgående. Jag får komma in i ett rum där dom mäter mina värkar i ca 20-30 min. Efter det kollade barnmorskan hur mycket jag var öppen och det visade sig vara öppet 4cm så det var absolut ingen idé att åka hem. Så vi fick ett rum som jag tyckte var jättemysigt. – Här kommer jag trivas sa jag. Vi satte ner väskan ; kramades och sa till varandra att shit, nu kommer hon! Det började ganska ”intensivt” efter att jag bytt om och hoppat upp i sängen så jag fick börja med lustgas på 50%. 

Vi hade inte ätit ordentligt mat på väldigt länge och Björn tänkte åka och köpa Mc-Donalds. Men då sa min barnmorska att dom har väldigt goda mackor på avdelningen och det hade dom. Mums dom slank ner som ett naffs. (Björn fick Mata mig dock) Ville vara beredd med lustigasen. 

Jag fortsatte med denna i cirka 4h och kände att värkarna var hanterbara med den. Men från ingenstans kommer världens hemskaste obehagligaste värk och lustgasen hjälpte absolut ingenting som den gjorde innan. Jag skakade och började nästan gråta för att jag var så oberedd på smärtan och sa att nu måste jag ha någon annna bedövning och jag vill inte höja lustgasen för att jag hade blivit så snurrig och illamående utav den. Så vi tillkallade på doktorn som gör epudral. Han var i rummet näst intill så jag hade riktig tur! 

Han kommer in med en fantastisk energi och frågar om vår lilla bebis (för att distrahera mig antagligen) det gjorde ont. Jag vet inte beredd på att den skulle göra så ont men ack så skönt det var när den började värka! Jag kände absolut ingenting och värkarna var uppe i 150 om inte mer. Nu kunde jag äntligen vila. Jag somnar, sover ett tag. Barnmorskan kommer in då & då och ber mig att röra på mig , hoppa lite på pilatesbollen osv. Jag lyder hennes råd och sitter på bollen, går några varv, gör övningar och allt möjligt för att skynda på. Tillslut hade jag hoppat runt för mycket så all coca coola och äppeldricka kom upp i spypåsen som Björn knappt hann öppna! 

Efter det blev jag så rädd att jag skulle kräkas igen så jag la mig i sängen och somnade igen. Barnmorskan kommer in och sätter dropp eftersom värkarna måste sättas igång mer! Dom kikar hur mycket jag är öppen och nu var det nästan 9cm. Inte långt kvar, så jag blir spänd igen och försöker röra mig försiktigt med droppet och sladdarna (för värkar & bebis) bakom mig. Jag får sitta på en konstig stol med Björn bakom mig. Otroligt obekvämt men mysigt att känna Björns närhet. Vi satt så ett tag tills att jag kände att jag började känna att det trycker, det känns som att jag ska bajsa på mig. Barnmorskan ber mig hoppa upp på sängen igen och försöker sig på ett benstöd som hon inte förstår sig på, men tillslut lyckas hon fixa till det och lägger upp mitt ben och ber mig försiktigt krysta om jag känner att det trycker och det gör de.. hon hämtar en varm handduk och lägger mellan benen och ber mig krysta när jag får en värk. Det börjar kännas allt mer och mer och hon ber mig ändra ställning efter ställning och jag krystar på men känner inte att någon är så speciellt bekväm. Jag lägger mig tillslut på rygg och känner att – Såhär vill jag ligga. Innan jag vet ordet av så har flera personer kommit in i rummet och presenterar sig och jag minns varken namn eller varför dom var där inne. Tillslut ligger jag där med den fruktansvärdaste smärtan jag någonsin kännt i hela mitt liv. Jag orkar inte, det gör för ont. Hur mycket jag än krystar kommer ungen aldrig ut! Jag hör hur alla pratar om att ta in fler doktorer och att en klocka kommer behövas, jag hör 10 minuter till och allt möjligt som gjorde mig mer rädd. Dock gjorde den stressen mig mer stark för jag tänkte- nu måste hon ut annars dör hon! Jag höll på i 30 minuter. Tillslut… känner jag hur smärtan totalt försvinner och jag känner mig svimmfärdig. Dom lägger vår dotter på min famn och jag vågar inte titta på henne.. jag vill inte se allt blod.. jag får panik och vill att allt ska vara över, vill ha ut alla härifrån så jag kan få gosa med henne ifred. Men 5 minuter efter ber dom mig krysta ut moderkakan. Usch och ett litet aj. Navelsträngen klipps av pappa Björn och en litet bristning sys som känns att ta evigheter. Äntligen. Hon är rengjord och vi blir grattade och klappar mig på huvudet och Björn ger mig en puss. Jag får äntligen se henne och jag kände hur snabbt mitt hjärta slog. Det var så obeskrivligt. Men det jag kunde tänka på då var – hur sjutton fick hon plats i min mage?! Vi fick vara ifred med henne i en timme ungefär sen kom en ny barnmorska in för att ta hand om oss. Hon är där för att ta bort min epudral och hjälpa mig till duschen. Hon hinner sätta mig på sidan av sängen och vänder sig om för att hämta handskar. Helt plötsligt blir allting svart och jag ligger på golvet och barnmorskan håller i mina ben. Jag svimmade och föll självklart med huvudet framåt…. usch aldrig hänt mig förut och obehagligt var det. Jag fick lägga mig i sängen igen och där fick jag ligga en timme tills ny personal kom in och försökte få upp mig utan resultat. Det var omöjligt. Min hörsel försvann varje gång och jag höll på att svimma gång på gång ; barnmorskorna kom in med nya mackor, hallonsaft och massa dricka. Höll på såhär fram och tillbaka tills klockan blev 20:00. Så från ca 14:00-20:00 fick jag vara kvar i det förbaskade rummet. Jag ville bara upp till BB-Hotellet och sova… var så irriterad över att jag inte kunde gå. Men tillslut kunde jag sakta sakta röra mig och fick sitta i rullstol med Filippa upp till Hotellet. Björn stackars fick bära allting vi hade med oss. När vi kom in till rummet kunde jag äntligen duscha och mat åt vi för första gången på två dygn. Sen hoppade hela familjen upp i sängen och vår fina dotter låg i min famn. Det här är det mest fantastiska som någonsin hänt i hela mitt liv. Jag älskar henne mer än ord kan beskriva. En kärlek jag aldrig någonsin kännt förut. Jag är så förväntansfull över att få se henne utvecklas och jag kommer skydda henne i resten av mitt liv. Helt otroligt vilken upplevelse. <3

Jag hade massa komplikationer efteråt. Men känner att det räcker med förlossningen så kan jag ta det en annan gång. Förlåt för dålig UPTADERING. Men… nyfödd bebis. (: 

En reaktion på ”Min förlossning

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.