Efter BB

Vilken resa. <3

Att föda barn är det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Det finns inget ord som kan förklara hur jag känner men starka underbara känslor är det iallafall. Hela jag blir varm och tårögd. 

Jag hade dock önskat att jag fått den hjälp jag behövt efteråt. Inte nog med att man ska föda barn och gå igenom den smärtan så fanns det komplikationer för mig efter. Att jag sprack förstod jag, det blev en liten bristning. Jag trodde jag totalt skulle gå sönder och med tanke på hur stor den här ”lilla” tjejen är så är jag otroligt förvånad. Men jag lyssnade väldigt noga på barnmorskorna när man inte ska krysta för att spricka mindre så antagligen hjälpte det (: 

Att jag skulle svimma var verkligen onödigt. Speciellt när barnmorskan inte hade uppsyn när hon såg hur svårt och långsamt jag satte mig upp på sängen. Den rejäla bulan jag fick i huvudet är borta nu men ack så ont det gjorde! Jag kunde inte kissa på flera timmar så dom fick komma in med en påse som dom tömde mitt kiss i. Jag fick också försöka kissa i en potta… kändes väl lite sådär.. men det var viktigt att kissa efter förlossningen. Flera olika barnmorskor kom in under den här tiden och ingen verkade veta att jag hade svimmat och fallit med huvudet framåt. Fick förklara det gång på gång och blev mer och mer irriterad/ledsen. Men endå kom dom bara in med hallonsaft och massa dricka…. som om det skulle hjälpa kände jag då… 

När vi äntligen får åka upp till BB-Hotellet känner jag att ; äntligen kan jag slappna av! Efter 6h i sängen …  

När vi väl är uppe i hotellrummet och jag ska amma Filippa så har min bedövning börjat avta och jag har fruktansvärt svårt att sätta mig ner. Smärtan går inte att beskriva men jag tänker bara..; det är över i morgon! 

Den natten sov jag som en Björn som gått i idé. Dock kände jag tidigt på morgonen att något inte stod rätt till. Fick ringa in en barnmorska som efter flera timmar kom och skulle titta till mig.

” Oj- inte undra på att du har ont lilla vän” Vi ska se till att du får träffa en doktor.. det dröjer dock väldigt länge innan jag får träffa en doktor då Filippa har massa besök att göra och självklart går hon först! Det hemska och jobbiga var att jag inte kunde ställa mig upp utan hjälp pga den  fruktansvärda smärtan. Det hinner gå två dagar… vi åker in på 48h koll för Filippa och allting ser bra ut hos lilla tjejen. Jag måste berätta om smärtan igen. Jag känner mig samtidigt så dum och egoistisk även fast jag vet att allt är okej med henne. Men jag känner att jag kan inte ta hand om min dotter med den här smärtan. Det gör så ont att jag vill brista ut i tårar, jag står inte ut längre. Tillslut får jag träffa en på mödravården. Hon säger att min ändtarm har åkt ut och säger också att det är förståligt att jag har ont.. nähe? Det menar du inte?!  Hjälp mig bara… 

Jag blir hemskickad med laxeringsmedel och bedövningssalva. Det går två dagar till. Det blir inte bättre. Ingen skillnad. Jag orkar inte mer. Vi åker in till gynakuten och får sitta där i 2h. Äntligen vår tur. Berättar mina besvär.. blir skickad till kirurgakuten.. där tillbringar vi nästan 3h innan vi får komma in till ett rum. Sjävklart yttrar sig sjuksköterskan att; oj har ni med er en nyfödd? Det borde ni inte pga smittorisken. Men tack för den; jag känner mig som världens mest egoistiska mamma och vill lägga mig på golvet och skrika… 

Väl i rummet måste jag ytligare en gång till ska jag förklara mina besvär .. och där brister det. Tårarna går inte att hålla inne längre. Jag har aldrig någonsin gråtit vid ett tillfälle som detta och skäms så mycket över att jag sitter i rummet för min egen skull… Hon tröstar mig och säger att – allt kommer bli bra… 

Det kommer in en kirurg som tittar till mig och står som ett frågetecken och ber mig ligga kvar då hon behöver hämta en doktor.. Han kommer in efter ca 15min hinner knappt lyfta på täcket och säger – det här är ingen fara. Det här kommer försvinna men du har några tuffa dagar framför dig. Vi skickar med dig massa bedövning och salva som du får smörja morgon/kväll. Ja, jag har haft en massa tuffa dagar. Men idag är dom bakom mig. Jag är så lycklig att tårar kommer. Jag kände mig så dum, dålig mamma, dålig flickvän som inte kunde hjälpa till med någonting. Grät och gnällde av smärta varje dag. Ord kan inte beskriva hur glad jag är att må bra igen. Äntligen kan jag ge min dotter all den tid hon förtjänar. Smärtan är som bortblåst. För er kanske det här inte låter som något stort. Men efter att precis ha fött barn och inte kunnat ta hand om min nyfödda bebis; inte kunnat njuta; inte kunnat stå upp ordentligt ; inte kunnat gå… så var det fruktansvärt smärtsamt i hjärtat att behöva börja dagarna såhär, jag vill inte minnas det så. Men inget jag hade kunnat göra annorlunda. Hur som helst. Jag är så lycklig att ha henne i mitt liv. Dagarna flyger iväg här hemma trots att hon bara sover och sover. Jag längtar tills jag får lära känna dig. Min vackraste ägodel <3 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.