Månadsarkiv: december 2016

FLYGER IVÄG

Dagarna flyger iväg, å inte kommer man ihåg vilken dag det är heller… lite jobbigt måste jag erkänna för jag tycker om att planera och är annars väldigt organiserad. Men att få vara hemma med min dotter är livet. Att se henne göra nya saker varje dag. Hennes söta små ”ord” som kommer ut. Allt är så fantastiskt. Jag är så stolt över henne och att få visa henne för min familj och vänner. Angelica och Lina har fått äran att hålla i min lilla ängel. Det känns så overkligt men också underbart att se mina fina vänner hålla i MIN dotter. Helt otroligt <3 

SJUKLING

Åh vad mitt hjärta brister att se henne sjuk. Som tur var har hon ingen feber. Men hon är troligtvis förkyld. Hennes röst är jättehes och hon låter näppt i näsan. Så det blir mycke sömn och värme till lilla tjejen. Inga promenader blir det heller pga kylan. Jag kanske smiter ut en sväng med Hugo. Tycker så synd om henne för att hon inte riktigt förstår varför … lilla liten. Men vi ska till BVC i morgon som tur var. 

På tal om Filippa så tänkte jag bara förklara varför jag inte lagt upp bra bilder på hennes ansikte. Jag känner mest att jag vill ha henne inom familj och vänner och vill inte lägga upp så mycket på sociala medier förens jag känner att det känns okej. Just nu känner jag bara att jag vill vara lite extra försiktigt och det kommer inom sin tid och någon bild då & då. Så jag vill helst att det slutar tjatas om det. (: Här kommer en video på henne från igår. Jag satte på musik medans jag drog på lite mascara och tyst blev hon :) 

??

TACKSAM

Godmorgon ; hoppas ni sovit gott! För det har jag! Filippa somnade klockan ett och vaknade runt halv sex. Perfekt natt för mig. Precis lagom eftersom jag vilar på dagen också. Det hände något mirakel. Hon somnade om efter att hon fått mat, så nu sover hon djupt igen, Björn likaså. 

Jag tänkte på en sak när jag vaknade i morse. Jag är så otroligt tacksam över det jag har idag. För tio år sedan hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle ha en sån fantastisk pojkvän, bo i hus och ha barn. Helt otroligt! Jag har sen tidig ålder velat ha barn väldigt länge. Tror ”suget” kom redan som 18-åring. Men jag lyssnade på magkänslan och väntade , trots att det fanns en stark vilja. Idag är jag glad för det beslutet. Jag har fått göra mitt under dom senaste åren och väntat tills jag har det mer stabilt i livet och hittat migsjälv. 

Jag kan verkligen inte klaga, jag är så lycklig att jag fäller en tår. <3  Nu ska jag dricka upp mitt te och vänta på att Björn eller Filippa ska vakna. Tvn tänker jag inte sätta på; njuter av tystnaden. Kram på er och ta hand om varandra!