Amning och brustet hjärta …


Nu är det officiellt. Kan inte amma längre. Vi har kämpat länge med amningen och det har slutat i obeskrivlig smärta, inflamation , mjölkstockningar, tårar och besök på akuten ….

Jag har verkligen gjort allt jag kan. Hoppas jag… ibland när jag tänker tillbaka; om jag hade hållt ut? Hade smärtan försvunnit då? Jag fick inga bra tips och råd av varken läkare eller min omgivning att det skulle gå över … Kände mig otroligt vilsen när det gällde detta. Hade ingen att prata med. Endast mig själv att följa. Vi kämpade i 3 månader. När vi var inne på den 4:e månaden fick hon testa ersättning och då när jag ammade henne till och från innan vi helt gick över så delamma jag ett tag. Gav två till tre gånger på morgonen och ibland under dagen och en på kvällen i samband med ersättning. Så har vi hållt på så nu tills kanske några veckor tillbaka .. funkade hittills tills vi fick reda på att hon var MP allergisk … 

Vilket gjorde att jag var tvungen att hålla mig borta från allt som hade minsta lilla spår av mjölk i. Men på något sjukt sätt gjorde detta Filippa frustrerad. Hon började trotsa och ville inte alls ha tutte… och mitt i allt kom hennes tänder… hon bet tag och det gjorde såååå fruktansvärt ont och jag är livrädd att det ska hända igen. Sylvassa är dom… 

Så vi har gett upp helt…. det kommer dessutom ingen mjölk längre… och jag känner mig så otroligt dum. Skäms nästan. Varför mår jag så otroligt dåligt över det här. Gråter varje gång jag tänker tillbaka..  – Om vi bara hade kämpat lite till … Men det kanske aldrig hade blivit bra? Ingen som vet. Därför jag är så ledsen över att det inte gick. Jag saknar våra mysiga stunder. Får så ont i mitt hjärta och smärtan är så tung. Men jag vill iallafall se tillbaka att jag gjorde ALLT för att bita ihop. Trots all smärta, tårar och hyperventilerade gråt i halsen så gjorde jag allt jag kunde. Men tillslut säger kroppen ifrån…. Men jag kan inte hålla emot tårarna när jag tänker på det. Trodde inte det här skulle vara så viktigt för mig…. men jag är inte ensam… även om det känns så :'( 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.