Tacksam 

Ibland , väldligt ofta behover jag nypa mig själv i armen. Är hon verkligen min? Är den här underbara lilla människan min bebis? Jag blir helt varm i kroppen av kärlek och lycka! Hon är hela min värld.  Varje dag lär jag mig något nytt om henne, hon likaså. Att få de hur hon för varje dag som går lär sig saker , på egen hand. Hon växer verkligen upp, framför ögonen på mig. Jag tänker tillbaka på när hon var pytteliten….. jag minns det knappt. Spola tillbaka någon. Jag vill aldrig mer gå tillbaka till mitt jobb. Jag önskar jag kunde vara med henne VARJE dag! Det gör nästan lite ont i mitt hjärta, även om jag är lycklig. Är det normalt att det ska göra ont? Det är kanske så, så som alla säger – att kärlek gör ont, att det gör ont att älska någon så mycket. Precis som jag känner för hennes pappa, min sambo och framtida man. Är så lyckligt lottad. Min fina familj! Vad har jag gjort för att förtjäna detta! <3 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.