Förlossningsberättelse del 2

Ja… Då var det dags igen. Barnmorskan lämnade rummet & vi insåg då i denna sekund att ingen hade ätit middag. Så vi ringde på Markus (Björns bror) som kom med proviant. Jag hade dock absolut ingen matlust men mina hjälpredor behövde energi!

Jag började filma lite & var så taggad mellan värkarna. Det är verkligen tur man får vila emellanåt .. Hade ju planerat att filma under förlossningen litegrann för vänner men det blev inte som planerat, eftersom allt blev väldigt intensivt…

Jag fortsatte kämpa på. Jag gick runt i rummet & rörde på mig hela tiden. Men när en värk var på ingång stod jag vid ett armstöd. Barnmorskorna (vi hade två) kom in då & då för att titta till bebisen (& mig såklart) Men hon mätte så hon mådde bra. Frågade också om jag vill testa på lustgas. Men jag vägrade. Kräktes sist & kunde bara inte sluta tänka att samma sak skulle ske igen. Så jag fortsatte utan bedövning. Klockan började närma sig 18 & nu börjar det göra ont på riktigt ; men jag är inte rädd & jag försöker andas så djupa andetag jag bara kan under värkarna. Björn & Julia peppade mig;

– Andas djupare Frida! Glöm inte att andas!

Trodde jag skulle bli skitsur men jag behövde bli påmind. Man tappar kontrollen när man har sådär ont. Jag får en värk som släpper, det kommer en igen precis efter som sitter i, sen kommer en igen, tre stycken så tätt intill! Då säger jag i värkarna att ;

Det här går inte, jag klarar det inte.

Då har en av barnmorskorna kommit in medans och springer fram till mig och säger;

– Det gör du visst Frida; kämpa på, du klarar det här!

Värken (värkarna) går över & jag får en paus & säger. –

Men klart att jag gör. Jag ska inte ha någon bedövning har jag ju sagt ; säger det bara då för det gör så ont. Då fnissar hon bara & klappar mig.

Klockan 19:00 skulle jag undersökas igen ; för att se hur mycket mer jag öppnat mig. Vi hade klivit in i rummet vid 15 tiden ungefär så bör ju hänt lite tänker jag, var ju endå öppen 6cm då.

Hon undersöker & säger att jag är öppen 7 cm men 8 när jag får en värk. Då frågar hon hur jag känner mig.

– Bajsnödig svarar jag.

Då ber hon mig ställa mig upp i sängen med armarna på ryggstödet och säger att jag ska trycka lite när jag får en värk. Jag lyssnar , jag trycker på… värkarna är inte värkar längre. Jag har kommit in i kryssningsfasen. Mitt vatten går & det säger bara PANG! Allting sker på en gång! Jag har Julia & Björn på varsin sida av mig som drar mig uppåt varje gång jag ska krysta, jag glider för jag är så svettig men dom kämpar på med att dra upp mig innan nästa krystning. Det gör så förbannat ont. Jag skriker som aldrig förr, jag skriker hjälp & alla möjliga ord! Jag håller ena handen mellan benen , varför vet jag inte, det kändes bättre då.

– Jag känner huvudet säger jag, jag känner håret!

Barnmorskorna säger , att – Men ja Frida det är ju för att bebisen är påväg ut nu!

Då hör man Julia & Björn ( hård & hårig ) sjunger dom till varandra lite tyst. För er som inte sett den kvinnan kan ju söka på det & Idol så fattar ni. Jag ville slå in deras ansikte med en stekpanna samtidigt som jag dog av garv inombords!

Jag fortsätter krysta & mår så illa, jag svettas , trycker allt jag kan, jag känner värkarna, jag känner när jag ska ta i! Jag känner allt! Jag har ju ingen bedövning, ingenting! Tillslut säger hon, – En till nu bara Frida , en till!! Då blir jag helt lycklig i hela kroppen trotts smärtan och ut kommer hon! Å jag får henne i min famn på en gång. Jag vågar titta på henne! Spelade ingen roll om det var blod! Smärtan försvann med en gång, som bortblåst. Hon var här. Äntligen! Men hur fasiken ?! Fyra timmar?! Vad hände? Jag va i chock! Å från 7 cm till att vatten går & hon föds på en halvtimme? Herregud vad jag kände mig stark! Så otroligt stark! Jag var så stolt över migsjälv!! Sån känsla! Å så otroligt häftigt att ha min syster där också! Hennes stöd gjorde så otroligt mycket! Björn var också helt fantastisk! Klarade verkligen detta för deras fantastiska stöd å pepp!!

WOW hörni! Det här var såååå häftigt! Sån känsla! Mår så otroligt bra efter också! Men nu ska vi inte ha några fler barn. Tror vi (?). Haha nej inte på några år iallafall …. är så lycklig att jag mår så oförskämt bra nu efter. Men med tanke på hur dålig jag var efter Filippa så är jag så värd de!!

Nu ska vi njuta av bebisbubblan med Filippa. All kärlek till er 🖤🖤🖤🖤

Här är en video ihopklipp från hela dagen då allting satte igång. Trodde jag skulle filma mer på förlossningen men jag hade så bövelens ont att jag tappade helt bort det. Men filmade lite och här är den! Hoppas det funkar, säg till annars (:

Här hade jag precis blivit sydd (första graden) moderkakan var ute, navelsträngen var klippt. Å äntligen! Vilken lycka! Sån kärlek! Hjärtat värker å jag kände att livet är så komplett nu. Kan inte bli bättre!

Första mötet för tjejerna. Filippa var så nyfiken. Ville hålla hennes hand å petade lite på henne. Men sen glömde hon bort lite. Hon är ju så liten, så svårt att förstå. Men du ska bara veta min lilla skatt. Ni kommer ha så roligt ihop!

Min fantastiska syster! Hon var till så stor hjälp dessa två dagar. Hon hjälpte mig med allt, byta binda, torka mig, ge mig mat & vatten, ja allting! Min älskade bästa vän! Jag är så glad att hon var med! Älskar dig så!

Jag är så lycklig å tårarna bara rinner! Herregud vad jag älskar att få leva det här livet!

En reaktion på ”Förlossningsberättelse del 2

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.